Tack Tooticki

Hjälp kommer inte sällan från de mest oväntade ställen. Jag anstränger mig på sistone för att skilja mellan den malande oro som har varit en lojal kamrat under hela mitt liv från mitt föräldraransvar. Det är inte alls lätt, jag behöver hjälp. Just detta grubblade jag över i fredags, när jag satt i mörkret med mina elever på fritis och såg på filmatiseringen av Trollvinter (av Tove Jansson). När Mumintrollet försöker hindra Lilla My från att gå mot farliga Fru Is och frågar hängsligt "vad kan vi göra?" står den sansade, lugna och jordnära Tooticki från Mumindalen i dörren till Muminpappas bastu och säger: "vi två måste i alla fall gå in och äta lite fisksoppa". Tack käraste Tooticki, jag ska tänka på det varje gång oron kryper fram.

Soccorso arriva spesso da fonti inaspettate. Ultimamente sto lavorando parecchio con me stessa per separare quell'ansia che mi è fedele compagna da tutta la vita dalla responsabilitá di genitore. Un lavoro difficile, mi serve aiuto. Proprio a questo pensavo venerdí scorso mentre stavo al buio con i miei alunni a vedere Trollvinter ( ca. inverno incantato) di Tove Jansson. Quando Mumin cerca invano di impedire a Lilla My di andare incontro alla pericolosa Strega Ghiaccio e chiede ansioso "cosa possiamo fare?", risponde la saggia, sicura e serena Tooticki dalla soglia della sauna di Papá Mumin: "noi due dobbiamo comunque entrare e mangiare un poco di minestra di pesce". Grazie carissima Tooticki, mi ricorderò delle tue parole ogni volta che l'ansia nemica cerca di intrufolarsi nuovamente.