Friday, September 5, 2008

It is funny how I give the impression (at least to some) of being both courageous and active when as a matter of fact I am a master in experiencing fear and a champion in laziness. That is why I am awaiting with great anticipation the explosion of the swedish fall, where life gets quiet and dull. It is a bit like swearing in church around here (at least in my home), but I was brave wasn't I??
E´strano come spesso dia l'impressione (almeno ad alcuni) di essere una persona sia coraggiosa che attiva, mentre in realtá sono campionessa della paura e della pigrizia. E´per questo che aspetto con grande anticipo l'esplosione dell'autunno scandinavo quando la vita diventa tranquilla e noiosa. Dire che mi piace l'autunno è un poco come bestemmiare in una cattedrale, almeno da queste parti, ma non ero io la coraggiosa??
Det är konstigt hur vissa uppfattar mig som en tapper och dynamisk person när jag i själva verket är mycket lätt skrämd och riktigt lat. Det är därför jag väntar med stor förväntan på den skandinaviska hösten, när livet lugnar ner sig och blir litet tråkigt. Att säga att jag älskar hösten är lite som att svära i kyrkan (åtminstone i mitt hem), men det var jag som var modig, eller vad var det nu??

2 comments:

Anonymous said...

då kan vi "svära" tillsammans. för tänk vad det är härligt med höst! vi tänder ljus, tar fram filtar och the och jag upprepar ständigt för mig själv att det är höst, för att suga ut så mycket som möjligt av den!!! idag var det ju dessutom ett riktigt härligt regn över våra förorter!!!

Il Viaggio said...

Magdalena! Min kära själsfrände :)) Skönt att vara två om detta...