One step at a time

Jag är inte riktigt förtjust i skator, men dessa sommardagar är jag helt fascinerad av dem. Det är jätteroligt att se hur mödrarna (fädrena??) lär sina ungar att flyga och att klara sig själva. Det är skatungar överallt på marken, de står där själva och ser ynkliga ut. Men ALLTID finns det är vuxen skata i närheten som kommer med mat med jämna mellanrum. Ungarna gapar stort och får något i sig, och så gapar de igen, men då får de inget på en stund. När de gör sina försök att flyga är det en vuxen skada på varje träd som låter "uppmuntrande", åtminstone i mina örön, vem vet, den kanske står där och hotar och skäller den stackare! Skator lär sina ungar att bli självständiga, steg för steg.

I am not that fond of magpies, but these days I find myself totally fascinated by their behaviour with the young ones. There are young magpies everywhere on grassy ground. They seem so helpless and scared there alone, but if you look carefully, you can ALWAYS see an adult magpie not too far. They come with regular intervals to their young with food. The new magpie opens its beak very wide and wants more, but it does not get it at once, just one mouthful at a time. When they make their flying attempts there are always adult magpies on several trees making encouraging noises. At least they sound encouraging to me, who knows may be they are threatening and scolding all the time! Magpies teach their young to be independent, one step at a time.

Non sono appasionata di gazze. Ma in questi giorni mi affascina molto osservare il loro comportamento con i piccoli. Le piccole gazze si trovano dappertutto, su terreno erboso. Fanno parecchio tenerezza, sono cosí miserelle lí da sole. Ma la gazza madre (o padre???) non è mai troppo distante ed arriva ad intervalli con qualcosa da mangiare. I piccoli spalancano il becco una e due volte, ma il secondo boccone non viene servito se non diversi minuti dopo. Quando fanno i loro primi tentativi a volare si sentono sui diversi rami i versi "incoraggianti" delle gazze adulte. Beh, sembrano incoraggianti ai miei orecchi, chi lo sa magari sono lí ad urlare e minacciare! Le gazze insegnano ai loro piccoli l'indipendenza, un passo alla volta.