Hugo och Josefin

Mi capita ogni volta. Quando leggo alla mia classe l'ultimo capitolo di Hugo och Josefin di Maria Gripe (ed a suo tempo a Marcus e Jessica), mi si spezza la voce e non riesco a trattenere le lacrime. Il piccolo Hugo che porta i chicchi d'uva a scuola, ne offre cerimoniosamente due alla maestra e divide l'ultimo in due parti, una per se ed una per Josefin...un momento tenero.

Det händer mig varje gång. När jag läser högt för min klass (och en gång i tiden för Marcus och Jessica) sista kaptitlet i Hugo och Josefin, av Maria Gripe, kan jag inte hålla rösten stadig och tårarna rinner. Lilla Hugo som bjuder så allvarlig på vindruvorna i glasskålet. Två till fröken, och den siska delar han mellan sig och Josefin....ett ömt ögonblik

It happens everytime. When I read the last chapter of Hugo och Josefin by Maria Gripe for my class (and once upon a time for my own children) I just cannot keep my voice steady and the tears run freely. Little Hugo who offers so solemnly grapes in a glass jug to his classmates. Two for the teacher and the last one he divides between himself and Josefin...it is a tender moment