Saturday, April 24, 2010

"Nä, jag förstod inte varför allting var som det var men jag hade börjat lägga märke till saker på ett annat sätt. Jag åldrades, men det syntes inte i spegeln...Det fanns budskap i mammas torra händer. Jag började undra över sambanden mellan hennes krökta rygg och de allt värre grälen hemma hos oss...Jag fylldes med frågor utan svar. Jag fick ofta ont i huvudet och det oroliga sökte upp mig om nätterna, jag kunde inte sova fast mamma och pappa var nyktra. Det satte sig på min sängkant och tryckte in mitt bröst med händerna. Hur kunde det vara så himla olika när vi gick i samma klass och läste samma skolböcker?" (ur Svinalängorna av Susanna Alakoski)

2 comments:

red_fox said...

???

Il Viaggio said...

E´dal libro che ho appena letto. Esprime esattamente le mie riflessioni di questi giorni che ho i colloqui a scuola ed incontro bambini con i loro genitori con storie e situazioni tanto diverse tra loro...e la scuola è la stessa per ognuno...le aspettative le stesse...