Escape from freedom

Där hamnar jag igen. varje gång jag blir påmind om mitt ursprung får jag de där obehagliga vibbar som gör mig nästan aggressiv. De känns på huden. Min väninna nämnde igår att hennes trevliga och leende grannar visar sig vara Plymouth bröder av den exklusiva sorten. Anabaptister alltså. Inga gardiner, inga mobiler, mängder av ungar (läs inga preventivtmedel), inget nära umgänge med "syndare". Kontroll kontroll kontroll. Min uppväxt i bröderna kretsar var tack och lov inte av den exklusiva sorten men kontrollen som utövades över oss blev inte mindre skadlig. Församlingen förväntades komma före familjen, alltid. Kvinnoförtrycket är än idag så påtagligt att det är nästan löjligt. Mannen som i åratal misshandlade sin hustru fick göra det ifred medan "äldsten" bestämde vem fick och inte fick delta i nattvarden beroende på innebörden i deras böner och tro. Den dag, 27 år gammal, som jag bestämde mig för att äntligen säga min mening till "de äldste", trodde jag att blixten skulle slå mig ner från himmelen och att jag skulle dö en plågsam död på fläcken. Så undertryckt var jag av en annans kontroll och makt. Erich Fromm säger att människan väljer helst kontroll över frihet. I boken "Flykten från friheten" påstår han att priset för friheten är så högt att ingen vågar betala det. Det är därför man hamnar i diktaturer och i underkastelse av olika slag. Fromm verkar inte tro på "hjärntvättning", utan han menar att individen väljer själv att underkasta sig någon annan för att tillhöra gruppen och slippa ensamheten. Är det så, vilket mycket väl kunde vara, då är det lönlöst att gräva sig över det slaveriet som man själv har underkastat sig för. Däremot tror jag att individen ges förutsättningar att välja frihet, även om det handlar om en annan sorts frihet än vad man trodde från början. I dag är jag friare än någonsin, jag kan i stort sätt säga vad som helst var som helst och inte känna mig rädd att slås ner av blixten. Jag gör självklart inte det. Det hela handlar knaske om att bemästra friheten och även att förstå sig på den.

E rieccomi lí. Ogni volta che mi si ricordano le mie radici ritornano quelle senzazioni che mi rendono quasi aggressiva. Le sento sulla pelle. Una mia amica mi raccontó ieri che i suoi vicini gentilissimi e sempre sorridenti, fanno parte delle comunitá dei fratelli stretti. Anabattisti logicamente. Niente tende alle finestre, niente cellulari, conigliate di figli (leggere niente anticoncezionali) e nessun rapporto stretto con "i peccatori". Controllo controllo controllo. Il mio lungo passato negli ambienti "dei fratelli" non è stato, per grazia ricevuta, tra quelli proprio stretti. Ma il controllo esercitato su noi "fedeli" non ha provocato meno danni. La vita di comunitá doveva sempre essere messa al primo posto, l' oppressione delle donne (ancora presente oggi) raggiunge livelli addirittura ridicoli. Il "fratello" che per anni menava la moglie lo faceva indisturbato mente "gli anziani" avevano il potere di decidere chi poteva o non poteva prendere la comunione, anche a seconda del contenuto delle preghiere o del "tipo" di fede esercitata. Il giorno, 27enne, che decisi di esprimere la mia critica al gruppo di anziani, ero convinta che la mia fine fosse giunta, che un fulmine mi avrebbe colpita ed ammazzata lí per lí. Cosí condizionata ero dal controllo esercitato su di me, per anni. Erich Fromm dice che l'essere umano sceglie il controllo piuttosto che la libertá. Nel suo libro "Fuga dalla libertá" afferma che il prezzo della libertá è cosí alto che quasi nessuno osa pagarlo. E´per questo che civiltá intere vivono dittature e oppressioni di diverso genere. Mi pare di capire che Fromm non creda alla possibilitá del "lavaggio del cervello". Secondo lui l'essere umano sceglie di venire oppresso pur di appartenere al gruppo piuttosto che vivere in completa solitudine. Se è cosí, il che potrebbe benissimo essere, non conta proprio nulla stare a nutrire rimpianti per la schiavitú che si è scelta di propria testa. Oggi mi sento piú libera che mai, posso scegliere di dire quello che voglio senza temere che un lampo mi colpisca la testa. Logicamente non lo faccio. Comunque io rimango dell'idea che l'essere umano nasce con la capacitá di scegliere la libertá, anche se forse è una libertá diversa da quella che si pensava inizialmente. Forse si tratta di poter domare la libertá, ed anche di capirla.

I'll exercise my freedom and not translate this long post. I have no time riht now and it is a little bit too painful to my heart to write these things a third time. If anyone out there is reading my posts, I would be REALLY surprised. But, if anyone is and wants a translation, let me know and I shall translate. Bye. Sorry to leave you out of this.